En dag jag minns

 Wera
 
En dag jag minns och som alltid kommer vara med mig för resten av mitt liv. Den natten för 16 år sedan då vi bara timmarna innan fått beskedet av Weras läkare att det inte fanns något mer att göra och dränet drogs ur som dränerade runt hennes hjärna. Fy för det slutliga beskedet efter en kamp och de smärtsamma operationer och behandlingar som gjordes för att få bort hjärntumören. Vad mitt lilla barn utsattes för med hoppet om att få bli frisk och få en framtid. 

Inte trodde jag väl när jag fick barn att jag skulle behöva se mitt barn lida i dessa proportioner och med att hålla henne i mina armar till hennes sista andetag. Det finns inga ord som känns fyllda med den otroliga saknad jag fick den natten och som nu ligger där i mig för alltid. 

Lever ett fint liv och har det bra, men kan aldrig riktigt helt släppa taget om den förlorade framtiden för mitt barn, Wiktor och Alwas lillasyster. 
 
Syskon 💜💜💜
 
 
 


Jag/vi får inte skapa nya minnen så vi minns det vi hade med kärlek och vi vet vad vi har med kärlek. Var rädd om livet och det du gör med det för lev livet och skjut inte upp det du önskar göra om du kan göra det nu. Att drömma om saker man vill åka till eller projekt att fixa med så spara ihop och gör'et liksom så snart du kan. 

Stenarma det är barn och sommarstranden i Byxelkrok för mig. 

Här missade jag visst att rensa i helgen som var. 

Det kommer små söta buketter. 
Tack mamma och Uffe. 
 
Halvars 

Hallon & saltlakrits i botten och saltlakritsmjukglass som topping. 
Halvars glass i Promenaden, Norrköping. 
Eftermiddagsrasten kom iallafall jag ut på innan lagmötet.  

 
Wiktor och jag fixade ihop en korvstroganoff till kvällen och vi tre åt tillsammans. Så tacksam för att ett av våra barn gästspelar här hemma för att jobba. 


 
 
Dag 1567
 
 
 
 
Livet med vardagen rullar på. 
Kram
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
↑