annasiwer

Inte många timmars sömn, men är det läger så är det och då ska man ju vara på läger. 

Alarmet stod på vardagstid för att vara i frukostmatsalen till sju och att ha packat ner allt. Det var verkligen inte lätt att få ner allt i väskan. Innehållet fick liksom skakas ner när jag hade lyckats stänga nästan ändå upp. 

En rejäl frukost för att på hemvägen skulle vi bara stanna för att äta salladen. Ska man hem vill man hem så snabbt som möjligt. 

En massa kramar vid bussarna när de olika föreningarnas bussar skulle rulla till sina olika delar av Sverige. Så många nya och gamla möten som självklart lämnar svallvågor av olika känslor. 

Vi stannade till i Lesjöfors där vi satt ute i det gröna och åt och busschauffören fick sin vila. 

På bussen var det rätt så lugnt och mest bara ett lågt sorl förutom några korta stunder med lite musik. Ungdomarna var säkert trötta, sugna på att bussresan skulle vara över och jag började tänka på att vardagen snart var dags att ta tag i. Säger det varje söndagskväll efter Ungdomslägret att jag borde ta semester på måndagen efteråt, men har aldrig gjort det.  

Tur att det blir en kortvecka nu. 

Johan stod vid Resecentrum och väntade på mig och det var skönt att jag slapp att gå med väskorna. 

Efter maten tog vi oss ut på en kortare skogsrunda för att få röra lite på oss. Johan har varit i fjällstugan för jobb och åkt den långsammare vägen hem med släpan.