O där kom fredan
Fredagsbulle blev fredagsbullar, men är’e fredag så är’e.
Summerar ändå veckan och det mest positiva var att lyssna på Barncancerfondens möte med ett par som mist sin dotter och sedan slussades vi över i mindre grupper där jag hamnade som värd. Så fint att få andras historia och det blir så känslosamt när
andra vill dela med sig.
Igår ett annat möte med ett stort gäng av mina kollegor. Jag har verkligen behov av sociala möten nu, men gör som resten av landet och håller distans så mycket jag kan. Alltså får jag gilla dessa distansmöten och nöja mig. Jag är tacksam för de
två dagar i veckan som jag ändå är på jobbet och möter några få elever och kollegor.
Det finns ju de som har levt nästan totalt isolerade sedan i mars och jag tänker även ofta på alla de familjer som har ett cancersjukt barn som jag vet alltid måste leva nästan isolerat.
Efter dagens isolering gick jag ut i skogen lyssnandes på min bok om dyskalyli.
Att bara ströva runt i skogen är definitivt ingen isolering och att dessutom få hitta svamp, det är guld värt. Plockade lite lingon till kvällen då det skulle bli grillat kött.
Stigarna låg tomma.
Inför Höstmilen är det ju bra att det informeras.
Det kanske vore bättre om skylten vänds om nu löparna ska komma över bron från Yxbackens håll? Eller är det för en annan distans av Höstmilen?
Meningen var kanske att de skulle kunna läsa det som stod på baksidan?
Så lyxigt att säga FREDAG!
Ha en trevlig helg!