10 år...

Hur kan man gå vidare när ens barn dör?

Det är en fråga som jag brutalt slängdes in i att ta reda på för 10 år sedan. Hade någon frågat mig innan hade jag nog först blivit tyst vid tanken och sedan svarat att utan sitt barn kan man inte leva. Barn ska inte dö, barn och cancer hör inte ihop!
Wera vår minsting dog för exakt 10 år sedan. En familj med storasyster som skulle fylla 10 år och en storebror som var på sitt 12:e år och en pappa och en mamma som fick en sorg att bearbeta utan att vara förberedd. Döden är svår att förbereda och sorgen är olika för oss alla i både styrka och hur den drar med oss i ett tufft sorgearbete. 

Jag ville snabbt komma med i Barncancerfonden Östra för att få träffa andra familjer med liknande öden och även få träffa familjer där barnet överlevt sin barncancer. Den där lilla positiva biten att få se att många barn ändå överlever den brutala behandling det för många blir med operation, strålning och cytostatika, den delen behövde jag. Behövde för att hjälpa mig att hantera varför vi lät Wera genomgå allt det där hemska och nedbrytande för hennes kropp i hopp om en framtid tillsammans utan barncancer. 


(null)
Denna Wilda, som Wera ville heta, var just vild och livfull med alla fördelar och baksidor vildhet kan ge. 


(null)
Med sin lila gosiga filt satt vi uppe tillsammans när hon orkade. Långt ifrån vild, men så jäkla stark och envis. 

Lila blev på något vis Weras färg även om svart mer och mer blev en favvofärg ju äldre hon blev. Födelsedagar och andra högtidsdagar innebär en lila blomma. Idag har inte jag köpt någon, men min omtänksamma mamma håller i traditionerna. 

(null)
Färgskillnaderna är stora och det blir lite Wera-fönster. 

(null)
"Läjla" dörr som Wera skulle ha sagt. 

(null)
Alla foder målade nästan klara. 

(null)
Inga flagade foder längre. 

Efter jobbet så skruvade vi upp det sista runt baksidans fönster. 
En gång till med tjärvitriol och sedan ska vi ta oss an alla fönster med spröjs. Tanken är att de ska få tillbaka ursprungsnyansen. 

(null)
Garagedörrarna har den färg som fönsterreceptet har. 

Vi har kunnat jobba med fjällstugan nu på eftermiddagar och kvällar, vilket vi är otroligt tacksamma för. Det gör ju att semestern då får fler lediga dagar att njuta av ute i fjällvärlden. 

(null)
Nu har snön smält runt huset och avloppet ska åtgärdas. Mäter ut vart avloppet kommer ut från huset. 

Det var skittrist i julas när vi hade släkt och vänner i stugan och det blev stopp med allt det innebar, men nu har vi lärt oss att en i taget på toaletten och dubbelspola gör att knäcken på avloppsröret under garaget luras. 
Nytt rör ska grävas ner och ledas om med rejält fall. Det blir nog skitbra och är egentligen bara materiella saker. 

(null)
Bevattningshjälp

Kanske klarar sig de gröna växterna till nästa gång vi kommer upp. Ett par veckor tills vi åker upp nästa gång. Den här våren är vi även tacksamma för all tid vi fått tillbringa i fjällstugan. Två månader mer eller mindre i fjällen på distans har varit behaglig distansundervisning för mig. 
Rullar hemåt idag för att fixa med räkningar. 

(null)
Alla bäckar små 
Wera Isakssons sparbössa 


Barncancerfonden samlar in pengar så att forskning kan få skjuts i rätt riktning. Barncancerfonden hjälper barnet och familjen genom en massa saker på sjukhuset, men även hemma och med alla de seneffekter. 

(null)
Mina tre hjärtan. 

Jag kommer alltid för all tid älska mina tre barn vart de än är och jag hoppas att de mår bra vart de än är. Minns de bästa stunderna, vilka självklart inte alltid var rosenskimrande med tre barn med fyra års spridning och egna styrkor. 

(null)
Hitta de fina ljusglimtarna i livet och andas genom de jobbigare stunderna. 

(null)
Lev livet, men hoppa inte i rapsfälten önskar bonden. 



Lev livet nu och du bestämmer rätt så mycket hur det ska levas. 













0 kommentarer publicerat i Allmänt, Fjällstugan;
Taggar: 10 år, Wera, Wera Isakssons sparbössa på barncancerfonden.se, barncancer, fjällstugan, lila fönster, läjla, saknad, tjärvitriol, älskad