Vi som mist

Vi som mist behöver få träffas. Idag startade vi i Barncancerfonden Östra en grupp med fem träffar för föräldrar som mist ett barn i cancer. Träffar som helst inte skulle behöva finnas såklart för barn och cancer hör inte ihop och barn ska definitivt inte dö. 
Den här gången träffades vi inte hemma hos mig utan vi hade bokat in oss i ett konferensrum på TheBoxHotel då vi skulle bli 12-14 stycken. 

(null)

(null)
Hämtade fina Linda på vägen. 

Tänk så många fina vänner jag fått på grund av barncancer. Vänner som jag känner ett speciellt band till och som har genomgått liknande jobbiga saker. Jobbiga saker som att vara med när ens barn får cancer, behöver operation efter operation, sövas gång på gång, MR, cytostatikabehandling, strålning, all biverkningar, kräkningar, sömnlösa nätter, oro och samtidigt hopp in i det sista att något botemedel ska hittas. 

Idag har berättelser delats på ett modigt och öppet sätt och jag är rörd och berörd. 

(null)

I entrén satt dessa lampor och de kanske påminner oss om att ett hej kan vara det viktigaste ordet att bryta den tystnad som kan komma i svallvågorna av barncancer. Tystnaden från vänner och bekanta som kanske inte vet vad de ska säga efter att någon mist sitt barn. Ett HEJ kan riva tystnadsmuren...
När dagen var slut så var nog alla slut. 
Skjutsade hem min kära Linda och sedan for jag hemåt. 

(null)
En av alla. 

Efter en snabb runda in på IcaMaxi på vägen för middagsmat åkte jag rätt så trött hem. En massa tända ljus i uterummet och Johan grillade. 

(null)
Andas och på köpet lite träning. 

(null)
Testade kall...

(null)
...och varm. 

Mest smak var den allt när den var riktigt kall, men jag föredrar kryddig och varm glögg. BLOSSA Aloha 2019 är nu testad här hemma nu och vi har ett par flaskor kvar att smaka in oss på. 

(null)
En massa smaker jag inte kände. 


Nu tar jag kväll och känner mig tacksam. 








↑