Hej då

Idag har vi tagit avsked, sagt hej då till en av Johans bästa kompisar. En vän han har haft sedan lekis i fem-års åldern med nästan daglig kontakt. En vän som har varit ett otroligt stöd och alltid fixat tid för att kunna hjälpa till när Johan har bett. En vän Johan varit så glad och tacksam att ha och som nu lämnat ett stort hål av saknad efter sig. Vi ska minnas honom med värme och de fina stunder som vi som familjer tillsammans fått dela under våra sommarsegelmånader. 

(null)

Denna krans får symbolisera en livboj som jag tyckte kunde då stå för den otroliga vänskapen som funnits mellan barndomsvännerna. De har lyft varandra på olika sätt genom åren och funnits för varandra på olika sätt. Bara ett samtal bort. Alla borde få ha en mänsklig livboj att alltid kunna ta till och kunna lita på håller när det gäller. 

(null)

Fin samling med musik, tal och dikter innan vi alla bjöds att ta ett sista farväl. Känslosamt och rörande och inget jag hade velat gå miste om men velat slippa att det hände. 
Familjen hade efteråt ordnat med fint fika hemma så att vi fick en stund till tillsammans. 

Hemåt och då kände jag att en stunds yoga innan jag packade ut i bilen skulle kännas bra och välbehövligt. Den där stunden att bara andas och få följa efter en lugn och välbekant röst in i yogans sköna asanas är för mig meditativt. 

(null)


(null)
Mot Öland med en kaffe. 

(null)
Öland här kommer vi. 

(null)
Vi kom lagom till taco-kväll. 


Sedan blev det kortspel på blodigt allvar och många olika spel skulle jag lära mig. Vi shottade och skrattade och avslutade dagen så härligt. Tack familjen Wernersson det blev en lång dag. 



Fin dag på olika sätt. 







↑