Från en kulle

Från en kulle till en annan har det blivit idag. 
Efter lite fix med att skruva fast stolsdynorna hemma så åkte vi iväg på ett fikastopp uppe på en hög kulle i Övre Skriketorp. Vi bjöds på supergott hembakat kaffebröd uppe i deras lusthus med utsikt. Deras hus smälter in så fint där uppe på bergskullen och trädgården svämmade nästan över med vackra blommor. Kerstin hade bakat kesobullar precis innan vi kom så det skickade hon med två påsar när vi åkte hem. 

(null)

(null)
Ljust och fräscht igen. 

(null)
Lyxfika

(null)

Här satt vi i ett par timmar och bara pratade minnen och det kändes så fint. Tänk så mycket det finns att minnas som är fint och jag väljer att minnas bra saker och leva på. Det vi själva har gått igenom har ju antagligen format mig till den jag är idag och jag hade troligtvis inte vara den jag är idag på samma sätt. Jag är tacksam för allt jag har lärt mig om mig själv under vägen och det sätt jag ser på livet nu. Det går att leva bra efter en förlust  även om man måste få tid att sörja, vilket är naturligt och viktigt att få göra. Jag saknar något grymt det barn som jag inte får vara mamma till och se växa upp, men hon finns med mig på ett sätt och jag har valt att göra det bästa av det jag har och kan. 

Älskar att andas ute i skogen så när vi kom hem, jag hade yogat och sedan lagat mat gick Nowa och jag till en annan kulle. Yxbacken som ligger mittemot  den kulle vi fikade på. 

(null)
Ser lite halvsned ut idag, men känslan är viktigast. 

(null)
Blåtonerna fångade mig ikväll. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Blå himmel och blå blomster. 

(null)
På toppen av Yxbacken ser man Övre Skriketorp precis till höger om snökanonens munstycke. 

(null)
Blått är flott...

(null)
... och gott. 

(null)
Vissa blåbärsgrenar hängde tunga ner mot marken. 





Blå känsla med allt blått, men jag kände mig inte "feeling blue".