Bra dag
Fick snällt stå och vänta till klockan snart skulle slå åtta, men sedan gick det snabbt.
Ylva, den vänliga läkaren som följt min resa, undersökte mig snabbt och sa att hon INTE kunde se något tecken på att den tråkigt fula hudcancersorten basaliom som växte så onödigt på näsan inte kunde ses längre. Yiiippie, svårt att ta in och på något
sätt ska jag så smått se fram emot en rekonstruktion efter mer än två års väntan med koller och över tre års ångest för att bara veta att något finns där som inte ska vara där mitt framför ögonen. Tre operationer för att karva bort skiten
och nu inom kort hoppas jag det blir den sista och med det bästa resultatet. Det måste snart ha gått fyra år sedan de upptäckte malignt melanom på min arm som det hela började med för min egen del efter Weras resa. Inte konstigt att man är lite nojig
och orolig. En dag i taget och lev här och nu!
Verkligen inte så ofta jag gått ut från ett sjukhus med en bra känsla.
En så vacker äppelkorg mötte mig vid fikarasten på förmiddagen. Tänk så vackra och dessutom så goda. Tacksam för all god frukt mina kollegor tagit med sig till jobbet och bjudit på i höst.
Trött och hungrig lämnade jag Friskis.
Handståendeövning, meditation och en höftövning som nästan var omöjlig för mig.
Jag känner inte några egentliga framsteg i mitt upponerande vilket sannolikt beror på min fortsatta rädsla, men skam den som ger sig. Meditationen med Adriene gav en skön avslappning och nedvarvning även om jag kanske skulle ha börjat dagen med övningen.
Den där höftövningen för #corefusion15 var en tuffing för mig och ansiktet förvreds för att uppbåda styrka och flexibilitet att ens komma i den höjd jag gjorde med benet. Övning är övning och kroppen gjorde det den kunde och det räcker gott.
Firade avslutningsvis med en kopp Pukka, istället för med bubbel, och till den filmen BORG.
Tacksam för ett gott besked.
Lever i nuet.