Vilka änglar

Ikväll så gick programmet av stapeln som jag och många fler har väntat med spänning på även om vi sett resultatet redan. Jag såg ett inlägg på Facebook om att Sofias Änglar sökte familjer och då skickade jag in en anmälan. Inte om mig och min familj, nej nej det skulle aldrig falla mig in. Den första familj som helt klart kommer allra överst på listan är den familj som vi mötte för snart åtta år sedan på barnonkologen på US Linköping, BOND. 
Vi satt med öppen dörr ut mot korridoren för att få någon form av verklighetsanknytning genom att kanske se en glimt av någon människa utan vit eller blå rock (sjuksköterskor eller läkare). Plutten gick förbi och det var precis det jag ropade. Plutten, Johan Wernersson, som jag hade gått på dagis med sedan 4-års åldern och sedan i samma klass sedan 4:an upp genom högstadiet. Hur kan man bli glad att se någon man känner igen på ett sjukhus för väldigt sjuka barn och som med lite förnuft borde ha insett satt i samma rangliga cancerbåt som oss? Livet är verkligen inte normalt när man är drabbad som familj utan man reagerar bara helt enkelt. Vi satt med vår Wera och hon hade då inte långt kvar och denna familj hade nyligen påbörjat sin lååååånga cancerresa. En resa som än så länge inneburit tre behandlingsomgångar på Tuva, en rätt så nystartad cancerbehandling på mellandottern Emmy som dessutom fick diabetes 1 och som på något mirakulöst sätt ska hålla igenom vardagen. 
Tänk att Sofias Änglar valde dem, TACK 💗💗💗

Tuva fick ett eget rum...
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Köket ett ansiktslyft...
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

Badrum med bad...
(null)

(null)

(null)

(null)

Uppfräschade rum till de andra tjejerna...
(null)

(null)


...och ett härligt vardagsrum. 
(null)

(null)



(null)
Tack för att ni hjälpte dem!!!


(null)

Jag blev bjuden på måndagsmiddag och sedan blev det soffmys hemma hos familjen Wernerssons och vi såg programmet tillsammans. Sååååå fint teamet hade skildrat denna härliga och positiva (trots bakslag och motgångar) familj. Tack Linda, Tilde, Emmy och Tuva för maten och soffsällskapet till ett superfint SOFIAS ÄNGLAR!
Tänk vad livet kan hanteras och vara olika och hur viktigt det är att leva här och nu och göra det bästa av det man har. I övermorgon skulle vi haft en 15-åring här hemma att fira... Vi firar ändå på vårt lilla sätt fastän Wera inte är med oss som hon borde. 





Tacksam över det jag har, fastän jag vill alla mina barn hos mig här. 








↑