En massa bil
Vid fyra i morse åkte Johan och jag upp till Funäsdalen för ett par dagars avkoppling med fjälluft och skidåkning. Vi började med en lunch på Café Loftet ovanpå Sportstugan i Funäs efter att ha stannat till för ett obligatoriskt kuddfodralsinköp på Hemoelbua.
Ett fodral med lite yogifeeling som jag får visa när jag kommer hem.
Mätta och belåtna åkte vi på en husvisning och nu räknar jag på vad som måste göras och vad som bör och vad som kan göras på huset som föll mig i smaken med dess vackra charm. Drömmar och önskningar måste ju någon gång kunna slå in och under tiden
gör jag just, drömmer och önskar.
Funäsberget skymtar fram.
Gammalt med en välkomnande känsla.
Vi skulle hämta nyckeln till stugan och där låg ingen nyckel och väntade, så det blev att skicka iväg ett sms med nyckelfrågan. Telefonen ringde nästan genast och jag såg hur Johan reagerade medan han pratade och jag kände då en
obehagskänsla smyga sig på mig.
Hmmm jo nu är det såhär va att stugan har vi tillgång till från och med i morgon...
Ett missförstånd för Johan har bara sagt lördag till mig, men men det är bara att bita ihop och jag började googla hotell/boende/rum. Det hade säkert gått att få en sovplats om det inte hade varit nyårshelg/storhelg. Tre bäddar gick att hyra i Röros/Norge.
Ett samtal till våra fina vänner i Vemdalen och med lite omstuvning i stugan kilades vi in med stort hjärta. 10 mil är inga avstånd här uppe och definitivt den bästa och trevligaste valmöjligheten med sällskap.
Soffmys med goda ostar.
Ren och skär gästvänlighet har vi tagits emot med här i Sångbäcksvallen/Vemdalen.
Kött och potatis.
Kvällen slutade toppen.
Tack kära Sanna och Johan för att ni är så öppna för spontana gästbesök.