Skidsuget
Pappa åkte hemåt efter frukosten, vi startade en tvättmaskin och åkte bort till Storhogna.
Vi gick bara runt det mysiga Fjällvistet, vilket gjorde mig än mer sugen på den lite kallare säsongen, innan vi gick uppför. Så fint ställe.
Lite småkallt men vi skulle ju ändå gå uppför och då är det bara skönt att det är lite svalare.
Vi traskade på uppför en bit innan vi vek av på en liten stig upp till vänster för att nå toppen.
Det blev varmare och varmare.
Mycket sten är det.
En riktig krypbjörk.
Gäller att hålla koll på fötterna.
Så vill man njuta av utsikten behöver jag stanna upp och stå still.
Dag 453
Ingen trängsel här direkt.
Uppe vid liftslutet.
Visst är det suveränt att kunna ta sig till en skidbacke när skidsuget växer och bara få stå där. Inser ju att det är många månader kvar tills snön lägger sig, men skidsuget finns där ändå. Samtidigt tokälskar jag att gå runt här i fjällen
på stigar och stenar.
Uppe på toppen tog vi oss en 360-vy.
Vi stod och tittade på hur Storhogna växer.
Vi tog skidbacken ner.
Så mycket snabbare nerför.
Det blev lite ostinköp och ett stopp för glass på Glassbanken i Vemdalen. Det var kö till både osten och glassen vilket gör mig glad.
Vi tog oss en liten promenad här hemma.
Vi ville kolla bärstatusen. Blåbären börjar komma och hjortronen har hunnit plockas hos oss.
Jag hittade några få myltha.
Hem för lite mat och då möts vi av våra fyrbenta vänner, renarna.
Den grå pussade/nosade på fejkrenen.
Grannen fick samtidigt besök.
Vi åt mat och så åkte vi ner till Vemdalen en sväng igen för att fylla bilen med skidor som Jens på Local Skier kunde avvara.
Ett bagage fullt med nostalgi.
Precis nu, vid elvatiden, kom sju andra renar för att trädgårdsarbeta här.
Vad jag kan se har nu fyra stycken lagt sig tillrätta här. Det ser så mysigt ut.
Skidsuget har fått finnas och jag är nöjd med min dag.
Kram