20 år
Sedan Wera dog av den där hemska cancern har vi ändå fortsatt med vår tradition, fira med kladdkaka. Något vi samlas kring och minns.
Guldkant på morgonen.
När jag åkte hem fick jag ett värmande samtal om hur receptet för "vår" kladdkaka är. Den skulle bakas även uppe i Vemdalsfjällen.
Jag kom hem, bakade kladdkakan och började sedan med maten som Johan hade hunnit förbereda mycket av. Mamma och Uffe kom strax efter sex och vi tog ett glas vin medan maten blev klar.
Det blir långt ifrån en vanlig födelsedag, men det är ändå vår Weras födelsedag och idag är det 20 år sedan jag blev mamma till Wiktor och Alwas lillasyster Wilda Wera. Vi har självklart fått många år till att lära oss hantera den otroliga sorg
som saknaden av ett barn medför. Vi lever bra liv och gläds åt våra ungdomar och deras liv.
Vi försöker hitta på saker som fyller våra liv på olika sätt, lever liksom med allt vad det innebär och vi lever mer i nuet.
Mamma och Uffe kom med blommor.
En lila Wera-blomma.
En god Amarone och lite grillat till de rostade rotfrukterna.
Kladdkaka med mycket choklad som topping.
Dag 629
barncancerfonden.se
Det blir inga paket längre men en slant in på Wera Isakssons sparbössa. Alla bäckar små till att bland annat stötta forskningen om barncancer. Tänk om gåtan kring cancer kunde lösas och forskningen kunde få göra ett riktigt genombrott.
#barnochcancerhörinteihop
Tack för alla ord, samtal och värmande tankar.
Det värmer att vi kan prata om de minnen vi har med Wera.
Kram
💜💜💜