Vilka stjärnor
Quesadillas, en kalvfärsbiff och potatismos.
Stjärnkrogen mättade mig.
Fem var vi av kollegorna som åt nästan samtidigt tillsammans. Lite mysigt att sitta ner för att hinna äta och prata en smula över mer än så på tallriken. Tack ni fina för sällskapet och tack för maten.
Lätt duggregn när vi gick till och från Parken, men så skönt att få luft.
Eftermiddagen gick snabbt och jag hade totalt missat eller inte hunnit bestämma vem som skulle komma och hämta mig. Det blev lite sent men jag uppskattar Alwa så mycket för alla gånger hon skjutsaar och hämtar mig.
Det är tur att man kan gå med i digitala möten på sin telefon så det fick jag göra ikväll.
Ett samtal i Barncancerfondens serie om sorg.
Ett par timmar där föräldrar kan mötas och samtala om det som inte får hända, att ens barn dör. Vi kan delge vår egen historia och lyssna. Alla bär sin sorg olika och hanterar den olika men jag tror att vi alla eftersträvar och verkligen sliter
för att komma tillbaka till en vardag där man kan leva. Vilka stjärnor.
Jag har genom åren fått ta del av så många små stjärnors liv som kämpat och föräldrar som stått vid sidan av och "bara" fått vara föräldern, men som önskat att de kunnat magi eller liknande. Trolla bort eller utrota barncancern, det är nog
det man vill så att ens barn får överleva. Som förälder känner man sig så maktlös när man står bredvid.
Många känslor har ikväll lyfta och ventilerats och det är behjärtansvärt vad Barncancerfonden erbjuder när vården inte kan fånga upp och möta.
Tack
En laddning lasagne blev klar lagom tills mötet var slut.
När det avslutande mötet vid åttatiden hölls, där samtalsvärdarna samlades, så passade jag på att äta för då var jag verkligen hungrig.
Dag 211
Röjde sedan i köket efter framfarten/matlagningen och tog sedan sen kväll.
Var rädda om er och stråla på!
✨Kram✨