Naggad i kanten…
Sorgen som jag påtvingades när Wera blev sjuk i barncancer av den supermaligna hjärntumören som sedan gjorde att hennes kropp inte orkade mer.
Sorgen har verkligen givit mig en till dimension till livet och jag kan inte säga att det var detta jag önskade mig när vi skaffade barn. Jag ville självklart att mitt älskade barn skulle överleva så sorgen skulle jag självklart mer än gärna byta bort. Den
har givit mig så mycket insikt till livet och hur skört det är, hur vi människor kan känna och må och hur viktigt det är att lyssna in varandra och leva livet. Så mycket värme har sorgen givit mig med alla de familjer jag mött inom Barncancerfonden.
De små mötena, de större träffarna och alla läger där jag fått umgås med ungdomarna de har förgyllt och låtit mina perspektiv på livet utvecklas. Sorgen efter ett barn som dött kommer jag alltid bära med mig, men med människor runtomkring mig
som varit med om liknande sorg så har sorgens hårdaste och kantigaste hårdheter med tiden slipats ner till en hanterbarhet.
Denna förmiddag bjöd Thorbjörn in till
Barncancerfondens Stormöte.
Tända ljus även om solen skiner.
Fint att se Thorbjörn vår GS bära det fina armbandet BU CANCER som betyder så mycket tänker jag för Barncancerfonden Östra. Tilde Wernersson började pärla för sin sjuka lillasyster Tuva och tänkte att pengarna skulle räcka till den fjällstuga föreningen
hade börjat spara pengar till. Ett stort arv kom till föreningen, fjällstugan köptes och Tildes andra syster fick en tumör. Familjen Wernerssons har givit oss alla så mycket av sin tid och sitt engagemang. Föreningen pärlade många gånger
vilket erbjöd då många tillfällen att umgås. Det är ju ofta de små stunderna som räknas och som ger de fina minnena.
Katarina Gold höll i dagens viktiga punkt om barnrättsarbetet som nu bedrivs.
Olle Björk delade ut sitt stipendium.
Mark Levengood avslutade förmiddagen fint.
Denna gemenskap jag känner med denna stora familj har jag fått tack vare den otroligt tuffa cancerresa vi tvingades göra. Jag känner för och med alla här och kan jag så vill jag finnas för hjälp.
Johan sprang över den gröna mattan när jag kom ut efter det avslutade mötet.
Jag klippte lite runt spaljeträden och några kanter medan Johan klippte klart. Sedan styrde vi mot skogen för att bara vara ute och njuta.
En sväng upp på Yxbackens topp bara för att.
Dag 214 vid Herrsjön.
Perfekt och ljuvligt att bara få vara, andas och gå i vår underbara natur. Det är avkopplande och påfyllande för mig att få vara ute i skogen.
Anette, Lotta och jag önskar nog dig en trevlig kväll för denna bild skickade Lotta mig ikväll.
Tror denna bild är från en personalfest med temat glamour, men för mig är det gemenskap för vi har haft så mycket skoj och jobbigt tillsammans.
Livet liksom.