Ett fint farväl
En begravning är så dubbel inget man vill missa samtidigt så vill man ju inte att den ens ska behöva genomföras. Speciellt inte i dagsläget då man inte får samlas hur som helst. Vi fick vara 20 stycken inne i den stora kyrkan.
Kvillinge kyrka
Här har vi gift oss, haft dop för våra tre barn, haft begravning för ett att våra barn och en konfirmation. Vi har använt oss av denna vackra byggnad i vår by.
Att komma in ger lugn och det är vackert med en upplyst kyrka.
Fina sånger
Margareta som höll i begravningen pratade så fint om de fina minnen hon fått till sig av den närmsta familjen. Berörd.
Vackra blommor från familj och vänner och på kistan en fin blomsterdekoration. På kistan små söta blåsippor som på programbladet och tydligen även annonsen i tidningen. Jag firade en hel del och delade sedan med mig av bilderna för jag vet själv
att dessa är värdefulla att ha och plocka fram senare. Kanske skjuta upp dem på tv’n för att samla familjen och minnas stunden tillsammans.
I dessa tider så får man säga farväl i liten skara och ingen chans att få samlas efteråt för den vanliga stunden man får tillsammans över en kopp kaffe, smörgåstårta och tårta. Just att få samlas efter en begravning är skönt för att få en möjlighet till
att träffas och dela stunden.
En sväng förbi minneslunden.
En kraftledning gav mig inte energi men promenaden i skogen.
Ikväll fick vi hem även vår son efter sex månader i Vemdalsfjällen. Wiktor och jag gjorde en vegetarisk pizza med rödlök, champinjoner, kantareller, ädelost och mozzarella.
Dag 70 och där fick jag en egen PT.
Sparar dagen.
💙🦋💙