Snötur
Vi tog betalvägen till fots uppför.
Vägen är ju inte direkt flack...
...men väldigt vacker att gå.
Vägen upp är kort och intensiv.
Det gjordes nya spår i snön.
Trevligt med sällskap.
En del uppför och fötterna försvann ner bland blockstenarna ibland.
En skylt som visade att vi bara hade gått drygt en km.
Att pulsa i snö känns och då kommer man inte så långt. Lite som att gå på en fluffig sandstrand. Bra träning för kropp och flås. Kan konstatera att det verkligen finns sina fördelar med att gå sist när snön är djup. Jag hade det så mycket lättare
tack vare mina vänner framför som hade trampat upp och dessutom slapp jag de plötsliga hålen.
Ledkryssen får utstå en hel del väder.
Fjällfullness
Vackert stilla och tyst.
Framme vid Vindarnas tempel.
Gasolköket plockades grannpojken soppan värmdes på. Det plockades fram baguette, smör, vin, öl, äppelkaka och bullar. En riktigt mysig och god stund med lite mer utsikt än förra gången vi var här.
Enkelt och gott med något varmt.
Underbara vänner som värmde vinet innanför jackan.
Allt smakar liiite bättre ute.
En enkel glöggblomma.
Eva och Janne ordnade glöggmys.
Vi blev uppbjudna av våra härliga grannar på lite glögg vid deras eldfat. De hade dukat upp i förrådet med en massa gofika. Fint att det hittas på nya sätt försatt kunna umgås.
När tårna var som isbitar tackade vi för en supermysig stund på deras uppfart.
Träffa vänner ute är inne.
Ha en riktigt trevlig lördagkväll alla!
Kram