Friska vindar på Storhogna
Ojojoj så länge sedan jag testade detta senast eller iallafall fem-sex år sedan.
Vi stod i lä bakom ett hus men att få på de klibbiga hudarna för mig var inte gjort i en handvändning. Övning ger färdighet sägs det ju.
Sist jag använde skidorna hade jag visst andra pjäxor som var lite mindre…
Tur att Johan snabbt fixar till så det passar.
Leo var snabbast redo och jag sist.
Vi gjorde skidspår och spår efter storfot.
Luvorna åkte upp.
Jag är alltid sist.
Snön är så vacker.
Alwa fångade oss i blåsten.
Friska vindar.
Upp kom vi.
Av med hudarna och låste bindningarna.
Det gällde att hålla i sina pinaler för allt ville vinden ta med sig idag. Det fladdrade och var inte alldeles busenkelt att få av hudarna med snygga vikningar men de hamnade i ryggan till sist och nerför backen kom vi. Jag la mig två gånger
för jag vet inte hur många decennier det var sista gången jag åkte lössnö som hade packats lite med täcke? Jag bjuder på’t och ska nog helt enkelt öva upp mig nästa säsong.
Kom ner, bytte till skor och gick till Storhogna Högfjällshotell för en lunch.
Säsongens sista skidlunch.
Mysigt att sitta inne i grönskan med porlande vatten i bakgrunden.
Tack för denna säsong Storhogna och jag hoppas ni hittar bra personal till nästa säsong för vi uppskattar verkligen att komma hit till vinterträdgården för en lunch.
Dag 675 och en kaffe på altanen.
Trevlig Valborg!
Kram från vintern där våren väntar.