Jaktstugan och Fallmoran
När vi parkerade så såg vi ett gäng renar inne i skogen, men de valde att ta en annan väg än oss.

Med skarpa ögon går det att se kanske en ren iallafall.

Vi valde att gå cykelleden mot Vemdalskalet och vika av upp mot Jaktstugan.

Uppför länge

Stigen blev en liten bäck.

Utsikten när vi kom upp blev ingen sikt helt enkelt.

Ledkryssutbyte

Nästan framme

En familj hade eldplatsen igång, men vi behövde inte överta den för vårt fika.

Rakt fram kan man i mindre dimma se Vemdalsskalet.

Fika-stoppet fyllde på lagom innan vi fortsatte mot Fallmoran.

Svagt nerför.

Det droppade.

Tur att de finns. De håller en torr om fötterna och gör promenaden så mycket enklare.

Vi gick lugnt på leden när ett stort antal renar, som visst befann sig på samma led som vi, sattes i rörelse uppför berget.
Mäktigt att få se så många renar samtidigt i sitt rätta element. De har då verkligen inga bekymmer att strutta över de stora passager med sten.

Finfina spänger. Här som en svängd trappa.

Eller en snygg sväng.


Bra tryck ner mot fallet.

Lätt att hitta om man går första gången.
Jag gick in här med turskidor senast och då var det inte världsbäst.

Sittplatser lite överallt utmed fallet och bäcken.

Dag 221 vid det övre fallet.

Testade plankan även vid det nedre fallet.

Johan plockade fram grejerna för en snabblunch.

Gulaschsoppa med extra svartpeppar och kött, det är grejer det.





Skön dag trots det dis-dimmiga.