Vädret växte
Morgonen började med något mellan dimma och finfint duggregn. Jag hade lite svårt att locka med mig Johan på en tur till Timmerkojan, men med matsäcken klar så hade han börjat tänka om. Vi parkerade nedanför Varggransstugan och började knata uppför
den fortfarande snöbelagda sommarvägen.

Inga skotrar idag på vägen upp.

Tyngre än vanligt
Det var väldigt mjuk snö och det blev tungt att gå uppför. Vädret blev bättre och bättre ju högre upp vi kom.

Vemdalsskalet i bakgrunden.

Sonfjället syns nätt och jämt.

Skidorna åkte på och det gick mycket lättare.

Varggransstugan

Vi tog oss runt Varggranstjärn.

Här fiskas det mycket på sommaren.

Vargens lift bakom mig.

Lite trix mellan lite stenar uppe på toppen, men sedan gick det nerför.
När man kämpat uppför ett tag så vet man att det bär utför tillbaka och det är ju alltid en fördel. Denna nerförsbacke blir ju inte direkt lattjolajbans som avslutning förstås.


Ståckåflostugan
Denna raststuga ligger halvvägs ungefär till Timmerkojan. Härifrån är det motlut.


Timmerkojan 2 km kvar svagt uppför hela vägen.

Jag har en egen spårläggare och sherpas med mig.

Johan valde att snedda över till skoterspåret som var mer tilltryckt.
Vilken skillnad att komma ut på den mer tillplattade skoterleden där vi slapp gå igenom i vartannat skidkliv. Att gå på tur är inte mycket att glida fram med fart utan helt enkelt man går på tur. Gillar’t.

Nästan framme.

Denna stockstuga är så fin, synd att den inte görs färdig.


Inte alla som har en egen grävmaskin på fjället.

Trappan bjöd in till fikapaus.

Redigt varma så denna raststuga gjorde själ för rast.

Vi fick sällskap på trappan av ett annat par.

Eget fikabord.

Nerför gick det bra mycket snabbare än uppför iallafall och solen värmde gott.

Snyggaste plogsvängen NOT.
Fast jag en gång i tiden började åka telemarkskidåkning på just turskidor så får jag inte till svängarna längre.

Bonus när man får detta väder som inte utlovats.

Det smälter.

Nu börjar uppförsbacken i värmen.

Sick-sack mellan stenarna på toppen.

Sista biten innan det vänder neråt.

Skidorna av för snöbrist.
Dessa gamla skidor har varit med i stort sätt lika länge som vi varit tillsammans. Det jag skulle önska vore om de var tysta. De låter som en symaskin och i nerförsbackar som om sytråden skulle spåra ur.


O nu vägen ner och Sonfjället syns lite bättre nu.

O där kommer svängplogaren.
Vi har haft en toppentur och sådan tur med vädret.

Vi mätte för att förborra.
Lamporna som vi köpt ska sitta på dessa träbitar för stabiliteten på stockarna. Det går långsamt framåt.

Den stora vårsådden.

Lite ängsblommor förhoppningsvis.
Borrhålet där bergvärmen ska nu täckas med lite blommor. Hoppas att det tar sig även om snön ligger kvar här i Sångbäckens Fjällby.

Kycklingsallad fick det bli för vi ville inte gå in denna ljuvliga torsdag i Vemdalsfjällen.

Dag 84
Väder som blir bättre än appen lovar tar vi varmt emot.
Kram