Fin avslutning

Jobbat och dagen bestod av många elevmöten innan utstämpling. 
Tog mig en promenad ner till stan där jag skulle fika med en annan mamma. 
En mamma som nyligen mist sitt barn i cancer. Fint att få hennes berättelse och med hopp om att lindra så samtalade vi. 

(null)

Vi satt på mysiga Kafé Kuriosa och fikade tills de stängde och sedan blev det en promenad genom Industrilandskapet. Igenkännande och medkännande såklart, men sorgen är självklart inte densamma utan den är unik för varje drabbad person. Det kan vara skönt när man är i sin tröstlösa bubbla, i sitt vakuum, i sin sorg att livet kan kännas ok och riktigt bra även om ens barn dött. Kanske inte i morgon men inom en greppbar framtid. Hitta ljuspunkter under dagen där man kan se sig själv växa vartefter. Det kan vara att ta sig upp ur sängen, åka och handla, besöka platser  som känns tunga med minnen eller göra besök på jobbet. Få in rutiner i en skör tid som det blir i en stor sorg och saknad kan göra att man kan ta en dag i taget. 
Kan jag lyssna, underlätta och ge en gnutta hopp så gör jag det så gärna. Nu har det mest varit som samtalsvärd på Barncancerfondens digitala möten där föräldrar eller anhöriga som mist ett barn träffas. 

(null)

Skönt att promenera genom stan tillbaka till skolan där bilen fortfarande stod parkerad. Det kändes som åtminstone ett par grader över nollan denna tisdagskväll. 
Kom hem och då satt Johan redan i möte för samfälligheten i Sångbäcken. 

(null)
Dag 641

(null)
En kortis på maskinen. 


Det blev inte så mycket mer gjort ikväll för jag var trött, men piggare än igår. 


Tacksam för mycket. 
Kram