Veckovild
Vi har haft handledning under förmiddagen med hela arbetslaget.
Vi gick till Parken eller om det nu heter Stjärnkrogen.
Tre av oss som var på jobbet gick för att äta gemensam lunch. Paprika- och svampbiffarna var dagens höjdare enligt mig och den goda chokladsnitten till kaffet.
Eller IFK konferens & restaurang.
Oruttat att åka till jobbet utan jacka. Stämplade ut och tog mig ner på stan i ett småduggande. Köpte ett par paket och gick tillbaka till jobbet där bilen stod kvar.
Åkte hemåt och…
…då tändes en lampa man inte vill se.
Lite panikkänsla var väl milt när den där lampan började lysa. Usch och fy! Jag ringde då självklart Johan. Tog mig väldigt försiktigt hem och hem kom jag.
Dag 405
Barncancerfonden bjöd in till digitalt möte.
Fantastiskt att denna plattform finns för att få prata, kunna bearbeta och hitta framåt.
Får vi prata om det vi tror på med vad som händer efter döden? Grav eller inte, kremering eller inte?
Gå bort och somna in kanske låter finare men man får inte krångla till det för då kan yngre tro att sitt döda syskon kanske kommer tillbaka eller själv bli rädd för att somna på kvällen.
Mycket kloka tankar att prata tillsammans om och kring. Vi är försiktiga för vi vet inte riktigt hur döden ska få en plats i vardagen.
Vi minns och har samlat många minnen av vår Wera.
Ikväll har vi pratat med föräldrar som mist och det har känts meningsfullt på så många olika sätt. Jag är tacksam att Barncancerfonden ger familjer möjligheten att mötas på en digital plattform där platsen där man befinner sig inte spelar
någon roll.
Att våga prata om det som är svårt är viktigt i sorgebearbetningen.
Våga lyssna.
Kram