annasiwer

Idag är en sådan dag där jag får tänka till om vad som faktiskt har hänt för det känns som att inget har hänt idag. 

Telefonsamtal med en psykolog angående en elev, studiebesök av en elev som är på väg in till oss, matteprov och lektioner. Det är jobbdagen det och det glimrade till när Kerstin och jag letade oss ut till den stora entrétrappan på fikarasten. Vårvärmen var underbart skön och där på trappan satt vi tillsammans med flera andra och sippade på våra kaffemuggar medan vi inte löste några världsproblem men hade lite lättsamt snack. Det var premiären att komma ut en stund på rasten för i år och jag hoppas vi kan få till en vana med att gå ut en stund varje dag. 

Direkt efter jobbet åkte jag förbi XXL för att titta efter ett par vita sneakers men utan napp. Däremot fyllde jag matkassarna inne på IcaMaxi. Tyvärr så lyste det om betalstationen när jag skulle slutföra mina inscannade varor och allt var tvunget att komma upp för avstämning. Jag var så trött, men det är bara att gilla läget och tänka att påsarna blir bättre packade när jag själv får packa i min egen ordning och inte den ordning de råkar hamna i  påsarna från början. Tur att allt stämde och jag kunde åka hem. 

När jag kom till parkeringen där jag hade ställt bilen så hittade jag inte min bil. Jag letade efter en svart och den enda jag såg var den till höger men den såg jag att den definitivt inte var min. Hade jag blivit av med min bil? Jag hade låst den det var jag hundra på. Det gick så långt att jag tog bilnyckeln och låste upp bilen. Lättnaden kunde höras när bilen bredvid den svarta öppnades och jag insåg att bilen till vänster faktiskt är svart under vägsmutsen.