Vilken lycka…

…att det trots allt bara är lördag. Så skönt att jag hade semester igår för då kändes torsdagens studentfirande som en fredag och gårdagen som en fredag igen. Att få göra repris på något som är kul känns bra. Idag har jag vilat och roat mig i tvättstugan. Rätt skönt faktiskt att bara gå hemma och plocka iordning och städa lite i lugn och ro. När köksbänken är tömd och ren så undrar jag alltid varför den så lätt fylla på med diverse saker som faktiskt har en annan bestämda plats här i huset. Nycklar har ett nyckelskåp. Solglasögon och alla läsglasögon har lådor i hallbyrån. 

(null)

Fixat lite med blommor och haft tid med lite tankar om att igår var det 11 år sedan som vi sa hej då till Wera med en ljus och fin begravning. Igår lät jag mig inte riktigt tänka på det för jag ville verkligen glädjas åt de fina studenterna och det gjorde jag. Det är så fint att få följa ett barn upp genom skolresan om än på avstånd och se denne bli vuxen. 

(null)

(null)
Johan har målat hela dagen. 

(null)
Svårt att se skillnaden på bild, men jag tittar på vindskivorna som ännu inte var helt färdigmålade. 

Det går från matt och blekt till en mer regngrå himmelsfärg. Nu ser man kanske inte direkt matchningen mot den sommarmolniga himlen att huset liksom smälter in när vädret är tvärtemot. 

(null)

En vacker skogspromenad som vände uppe på Yxbacken där det står i full blom. 

(null)
De invasiva lupinerna är vackra. 

(null)
Dag 110
Skön kväll. 


Kvällen slutade sedan med en störtskur. 
Det kändes nästan som en tvätt efter studentveckan. 
Avspolat 

↑