Sonfjället
Målet syntes knappt bakom molnen när vi rullade upp mot parkeringen.
Roligt att så många ville njuta av Sonfjället denna lördag.
Perfekt väder för en tur uppför en rätt så skaplig stigning på en liten smal stig upp bland de krokiga björkarna.
Perfekt väder enligt mig för en tur uppåt.
Vacker tur med så mycket utsikt.
Söta små ljungklockor.
Det är klart att det känns när man går uppför.
Vi tog en fika vid Lilltoppen med Anette, Mikael och barn. Solen verkligen värmde.
Barnen fullkomligt sprang uppför medan jag gick i lugnt tempo, stannade, andades, fotade och njöt.
Uppe på toppen, jo jag vet att den några meter högre toppen ligger till vänster härifrån sett. Denna känns mer wow ed utsikten.
Fika är alltid rätt.
Mycket sten är det.
Najs att ta en fika nummer två och få sitta och prata om ditt och datt.
Vi förvånades och imponerades exempelvis av en kvinna vi hade mött som varit uppe på toppen i foppatofflor.
Fjällen ligger öppen för alla bara vi är rädda om naturen. Allemansrätten är något vi verkligen ska vara rädda om.
Anette och jag tog många viktiga små pauser.
Till snön.
Vissa av oss hade stjärtlapp, vissa snöskosurfade och några körde på jackan.
Vann gjorde stjärtlappen.
Vackra björkskog.
Det känns på andningen uppförs och rejält i låren nerförs. En tur som inte tar så många timmar men som ger så mycket med vackra naturupplevelser.
På kvällen fick vi besök av ett par från Klockarfjället och vi kunde sitta ute och ta en rabarbermojito medan Johan grillade.
Lite plock ute på altanen när Magnus och Ann-Sofie kom.
Efter sotarens besök fick vi till oss att det behövde sågas ut runt röret från braskaminen. Detta medförde städning.
Tillbaka med täckplåten.
Dag 123
Vyer och vänner helt enkelt.