Måndag

Måndag och har tyvärr sovit med den ilskna huvudvärken även i natt. Trist när dubbel dos Alvedon inte vill hjälpa.  Veckan som var innehöll tre möten efter arbetstid så kroppen kanske kände att det var nog...?
Arbetsdagen har ändå flutit på och jag har under mina raster tagit min stora yogamatta i besittning ur vilosynpunkt. När rygg och huvud värker kan jag tycka att det är skönt att ligga på lite hårdare underlag och rulla ryggen och huvudet på mattan. Jag har även legat med benen upp på väggen, vilket är avlastande och skönt. 
På lunchen hade jag tänkt mig frisk luft i skogen, men vände då jag kom fram till skogsvägen som idag inte ens hade något orört vid sidan som var halkfritt. Ingen kvartersrundan i skogen alltså utan det fick bli kvartersrundan runt på de närmsta gatorna. Välgrundade trottoaren tackar jag för. Fler lunchvandrare mötte jag och hejade på. Skönt att komma ut och se lite folk. 
Jobbdagen innebar inte bara matte och naturkunskap med elever utan självklart Meet med min kära kollega Kerstin. Vilken tur att jag har henne att bolla med i dessa distanstider som annars förutom eleverna blir ensamma. Vi planerade in att ta med viktigt fika till morgondagens jobba-på-skolan-dag. Viktigt att sätta guldkant på tillvaron och hitta saker som förgyller även om de vissa dagar är nästintill obefintliga. 
Idag är jag tacksam att huvudet höll för jobb och att jag med hjälp av några micropauser kunde andas på golvet. 
Hade tänkt att åka och handla efter jobbet men det blev dubbla piller och soffan. Johan kom inte hem förrän åtta på kvällen och då körde vi in till Ica Maxi vilket nog var ett bra val. Affären var nästan tom och halv tio checkade vi ut därifrån med en delavstämning. Positivt att jag slapp plocka upp hela vagnen. 

(null)
Inköp av denna mängd räknar jag till träning för vagnen blev asatung. 

Pustade ut när allt kommit på plats i köket och jag kunde slutföra långkoket som stått på riktigt låg värme under dagen.  Kanske lite sent att äta middag halv elva på kvällen, men nöden har ingen lag för hungern var för stor. 

(null)
Nowa

Scrollade lite i mina minnen och då dök en annan ätandes varelse upp under köksbordet. Saknar vår lilla Nowa massor. Vilket sällskap hon erbjöd när hon blev större och då oftast la sig på mina fötter när jag satt och åt eller jobbade. Nu skulle hon ha gjort en enorm nytta då jag sitter hemma så mycket. En hund ska självklart inte värma mattes fötter bara och det är inte det jag menar, men jag menar att hon var nöjd med att ligga på mina fötter bara för att vara nära. Sedan var hon en riktig baddare på att vara ute i skogen med mig. Trygghet och motion gav hon mig och en massa gegga släpade vår "franska dikeshund" med sig hem. Tänk denna vovve vande sig med den kalla uteslangen för att ens få komma in i den varma duschen. 



Snön faller och lägger ett tunt lager vitt.