annasiwer

Fick komma hemifrån. Åkte iväg en snabbis för kontroll på mammografin. 

Blev skjutsad ända fram till dörren så jag kunde åka utan att behöva vänta i ett väntrum. Fick gå rätt in och blev rejält tillplattad. Vilken personal som ändå försöker göra det så bra som möjligt, en eloge till dem. 

Hoppas på ett bra svar inom sex veckor. 

Det tog inte längre tid än att jag var tillbaka för att möta dagens "digitala" elever för rasten låg lägligt. 

Norrköpings kommun har temadagar nu om Psykisk Hälsa och när sista eleven klickade ut från vårt möte så klickade jag in mig på de sista två punkterna. 

Först ut för mig var Agneta Björck som pratade om vikten att möta tidigt i åldrarna och intryckssanera när det behövs. Till exempel behöver en elev sin keps för att skärma av så tar skärmen bort lite intryck osv. 

I skolan tänker vi mångt och mycket som de tipsen Agneta kommer med om att istället för att sitta mittemot en elev eller kanske kunna sitta i ett annat rum än där jag sitter för att undervisa. Detta är verkligen möjligt nu när vi undervisar på distans, men jag minns hur jag hemundervisade en elev i köket och eleven själv satt på övervåningen och hörde mig. 

Vi använder oss av telefonerna där eleverna kan skriva av sig till oss, ställa frågor osv. 

Tillbehör såsom miniräknare, multiplikations-lathund, minnesstöd på egenskrivna lappar, formelblad, hjälpmedel och att ge förlängd tid. 

Tillsammans gör vi det och försöker anpassa bemötandet. 

Vi pratar om att vi tror på eleven, inger hopp helt enkelt men att eleven alltid har ett eget personligt ansvar. 

Siri Lindén från Hjärnkoll berättade om sin samsjuklighet och resa från 12-års ålder. Depression, ätstörning, bipolär, borderline, adhd och vågorna med allt detta. Vad är vad när symptomen går in i varandra? 

Man kan bli frisk från samsjuklighet och hennes föreläsning hette: 

 "Att lära sig att veta vad som är vad"

Diagnoserna ska vara en hjälp för att må bättre avslutar Siri. 

Planera inte in för mycket saker, tacka nej till saker. Ta kontakt med vården, sov och ät.

Berätta om hur man mår för det syns inte.  

Tar till mig att fortsätta bemöta människor med känslan att det där kan vara jag. Så jag håller i och håller ut och försöker stå kvar och tror på våra elever oavsett om de har diagnos eller inte. 

Hoppas hitta de föreläsningar som jag missade från förmiddagen och efter lunch på Norrköpings kommuns hemsida för att ta till mig av efteråt. 

Smidigt att kunna gå på föreläsningar när det passar så att undervisningen inte drabbas och så skönt att inte behöva flänga iväg för att hinna med. 

Det finns fördelar med distansarbetet, men det blir väldans enformigt att göra allt som tidigare skett i sociala former. Nu ska allt ske framför skärmen. Allt från att jobba till att fika tillsammans. 

Får väl inse att allt i samhället påverkas... Tiden som jag väntat på hos medicinmottagningen, neurologen blir visst framflyttad. Jag som vill kunna köra bil igen. Nu får jag vänta på ny tid till sjukan och bilkörandet får helt enkelt vänta. Blir bara så trött på’t. 

Middag och sedan en Jurslarunda med reflexer och pannlampa i mörkret. Vi mötte lite hundägare på vår tur runt byn. En redigt backig by bor vi i så det blir bra backträning även om man bara går. 

Att komma ut ger mig bra hälsa.