Äntligen
Nu hoppas vi på att september kan gå bjuda på den värme sommaren lite lurade oss på.
Kom hem sent efter jobbet, var ute ett par minuter bara för att få dagsljus och sedan gick jag motvilligt in för att snabbt få ihop kvällsmaten. Tyvärr hann jag bli vrålhungrig så jag fick nog inte känna riktigt vad maten smakade ikväll.
Åt upp och kom in lite sent på det digitala kvällsmötet med Barncancerfondens samtalsvärdar. Man kan ju inte tro att jag jobbade hela pandemin digitalt.,. Fick inte igång min kamera trots att jag slog på den, jag hördes bra men saknade bild, tände lampan
i taket utan framgång, gick ur mötet två gånger för att försöka på nytt. Hade mötet och tack och lov har vi mötts så många gånger att alla röster är mycket bekanta och när jag ska stänga datorn för kvällen inser jag att jag måste ha kommit
åt luckan för kameralinsen. Den drar jag ju aldrig för. Skrattade åt mig själv men ska jag skylla på något är det väl huvudvärken som jag har haft sedan igår som hindrade hjärncellerna att koppla på någon form av intelligens.

Tänk att denna orkidé fick vi för typ fem år sedan av en elev och den blommar med jämna mellanrum i klassrummet.

Kungsgatan hem, love it.

Dag 767

Ett lass med pasta som jag behövde få i mig innan kvällsmötet. Mötte, utan att vara på plats eller se, mina kära samtalsvärdskollegor och ansvariga från Barncancerfonden. Fantastiska människor som också vill göra livet efter det ofattbara kanske
aningens lite bättre och dela med sig av delar av sin egen resa framåt till en annan människa i sorg för en framtid utan sitt barn. Inge hopp och framtidstro kan verka klyschigt, men så viktigt att få komma upp över ytan.
Veckan är igång och jag ska sova bort huvudvärken.