Fint samtal
Satte mig på stentrappan med min matlåda.
Så skönt att kunna sitta ute och äta där det är svalt dessa varma sommardagar. Skugga som ändå inte är kall är väl underbar?!
Fin ros som doftade ljuvligt.
När jobbdagen var slut så åkte jag iväg för ett superfint samtal om sorg och de efterdyningar som följer. Djupa sanna samtal i förtroende en tisdagskväll där timmarna flög iväg.
Bjöds på tabbouleh och piroger.
Dadelbollar och fröknäcke, så mycket gott och med stor omtanke.
Tillsammans och med en vilja till förståelse kan man komma långt. Känna gemenskap och dela sorgen kan göra den lite mindre hård och kantig. Min metafor med stenen om hur sorgen ändrar skepnad med tid lever vidare fick jag höra ikväll. Först
när sorgen inträffar är stenen vass, hård, kantig och tung och med tid så slipas de vassa kanterna av men den har samma tyngd. Sorgen blir mindre vass även om tyngden finns kvar. Man lär sig hantera sorgen och lär sig leva med den. Hittar
några sidor hos sig själv som blivit ändrade och kanske till det bättre. Ser de ljusa minnena, ser de småtokiga och kanske inte alltid de förskönande minnena. Med minnena lever våra barn kvar. Vara tacksam för just minnena.
Dag 714
Våga prata om sorg och våga vara tacksam och positiv.
Kram