Ramundberget
Vägren och snöfall och vinterväg upp till Ramis.
Glada och skidtokiga ungar är härligt att prata med i liften och få åka med i skogen och backen. Så många härliga skidminnen vi har med våra tre barn ifrån dessa skogspartier och backar. Wera var med sista gången när hon var sju år med bara ett seende
öga, matknapp i magen och egentligen asdålig. Hon ville verkligen hit och hit till Ramundberget kom vi med grannfamiljen.
En eloge till de fantastiska skidlärare som lockar fram skidprogressionen hos dessa små nybörjare.
På Tusen värmde vi oss med varm dryck och kladdkaka med grädde till vissa.
Det blåste kallt ute och kändes inte alls som påskväder.
Restaurangen som är inspirerad av en kåta.
Gillar björkar som nog alla vet.
Värmda och redo för Osthang där Svarte Petter, K2 och Prima stod på agendan över pister att klara av innan lunch.
Skogen som genväg.
Det var ett tag sedan och minnet av de två backarna stämde inte riktigt,.. den ena var smalare än vad jag mindes och den andra aningen mindre brant.
Svarte Petter var iallafall pucklig.
Kul att vi iallafall kör i samma backar även om det inte körs i samma hastighet.
Lunchdags på Grytan.
Svart och vitt, björkar...
Kajsa fångade oss på bild.
Till slut kom solen fram och värmde snabbt upp den nedkylda dagen. Nöjda med en heldag i Ramundberget åkte vi till Funäsdalen för att käka med alla i stugan innan vi for tillbaka till Vemdalsskalet. Rökt fjällröding smakade finfint som kvällsmat. Mamma
och Uffe har i år slutat med slalom och de går nu bara på tur eller åker på de fint preparerade spåren i omrdådet.
Mysigt att träffa min familj i fjällen.