Vemdalsskalet
Att komma upp till den svenska fjällvärlden efter att vi turister lämnat skidbackarna är som att stiga in i ett tyst sinnesrum. Tyst och vacker natur där det enda som låter kan vara lite fågelkvitter och vindsus i de vinterpinade lågväxande träd som står stadigt.
Vi kom upp strax efter klockan sex igår kväll och himlen var vackert blå och solen värmde fortfarande härligt gott. På trappan upp till huset hade vi blivit serverade ett glas rött till mig och en öl till Johan. Mathias och Klas visste precis vad vi föredrog. Så utan behov av ytterkläder njöt vi av lite altanhäng i kvällssolen med Hovdebacken tom på skidåkare framför oss. Maten som stod i ugnen och puttrade doftade underbart och retade smaklökarna.
Igår strålande sol, månskenspromenad i lite snö och idag en lite gråmulen frukost, men ändå med härlig utsikt från fönstret. Småcharmigt med riktigt vissna tulpaner på köksbordet i denna uthyrningsstuga i Vemdalsskalet.
Nu har vi tittat på hus/fjällstugor i lite olika områden här i Vemdalen och är rätt så enade om vilket som skulle passa oss bäst. Nu håller vi tummarna, eller jag håller en åtminstone när den andra är välgipsad och svår att hålla;-) Husdrömmar är roliga drömmar och det är härligt att få längta och önska sig saker.
Hemma efter en snabbvisit till Vemdalen, så nu blir det tacos och filmmys.