Hjortronlikör
Dagens sista klass-Meet drog ut på tiden för precis som eleverna där sa, vart tog tiden vägen? Detta sa eleven med ett rätt så belåtet leende och något i stil med att för ett år sedan gick matten aldrig såhär snabbt. Så positiv känsla borde alla
få känna. Få tid att sitta med matte är viktigt och få möjlighet att sätta ord på det med någon eller några stärker. Jag har sådan tur att få jobba på Komvux Stödenheten.
Under eftermiddagen sedan klämdes det in ett Meet-möte med arbetslaget, ett Team-möte med chefen, ett grupp-Meet innan dagen avslutades med ett Teams-möte för naturkunskapen. Sedan kan man väl lugnt säga att jag var helt slut.
Tänk att möjligheten till möten trots distans ändå är så smidigt. På en eftermiddag kan man träffa många konstellationer på ett säkert avstånd. Jag hoppas detta kan få finnas kvar i det nya normala, möjligheten till fördelarna av den digitala världen
som vi lite abrupt tvingades in i den 17:e mars för mer än ett år sedan. En veckas distansarbete tänkte jag mig då och till eleverna sa jag hoppfullt att vi snart skulle öppna upp igen. Nu har vi iallafall elever lite lite i vårt klassrum någon dag
i veckan. Man vänjer sig vid det mesta här i livet.
Idag hällde jag av spriten.
Vodka har fått täcka två små burkar innehållande solmogna hjortron från Vemdalsfjällen. Tre veckor har burkarna stått orörda. De vodkafyllda bären värmde jag försiktigt med lite socker innan jag hällde upp dem på den andra burken.
Hoppas på denna syltburks innehåll.
Detta bidde det.
Sylten står nu upponer och svalnar. I den högra burken som bären först samlade upp i ett durkslag innan två filterreningar försökte få bort det lite simmiga intrycket. Jag lyckades inte så det får helt enkelt bli en likör med lite skiftningar.
Socker tillsattes och ska nu stå fram till jul. Hoppas det kommer smaka gott.
Glasögon regnstänkta får man såklart när det regnar under kvällspromenaden.
Dag 169
Vad säger vi om att ta fredag nu?!
Nu kör vi, vet jag en som skulle säga iallafall.
Kram