annasiwer - 28:e maj

28:e maj

Dagen som har känts i kroppen ett par dagar kom och jag överlevde 00:10-slaget precis som jag har gjort sedan 2010. Natten Wera dog på BOND, barnonkologen, på US Linköping glömmer jag aldrig. Det går inte och jag vill inte det heller för den delen. Jag vill minnas hela hennes liv, även om sjukdomstiden med barncancer till en viss del är suddig av obehagliga och fruktansvärda besked blandade med små glimtar av hopp som jag grep hårt efter just då. Livet som gått efter hennes död har självklart både gått upp och ner, men jag valde att leva och göra mitt bästa. Motgångar möter vi alla av olika slag, det vet jag och jag önskar ingen familj det vi "fick", men man måste nog göra ett val att låta sorgen få ta plats och fortsätta leva efter bästa förmåga. Det blev iallafall så jag gjort och det har funkat rätt ok. Min tanke har sedan varit att kan jag stötta någon annan familj i liknande situation under behandling eller efteråt så gör jag det så gärna. Det kanske kan ge hopp, vilket är viktigt att få känna tänker jag.

Nu har jag varit med i Barncancerfonden Östra rätt så många år och under åren fått vänner för livet i föreningen och förhoppningsvis kunnat ge hopp och stöttat några genom att lyssna och leva.

Wera-trädet

Små lila violer och hjärtan på tråd på ett hjärta jag gjorde på Blomsterhuset.

Sanningen med mina gröna fingrar, jag fick köpa en ny viol i lördags på Åby Handelsträdgård. De behöver visst vatten...

En stund på morgonen för lite egentid vid trädet. Wera kommer alltid för all tid ha en speciell plats hos mig och saknad som ett älskat barn. Livet liksom ändå.

Yvonne bjöd på morgonfika när vi tackade av Elisabeth.

Mysigt denna morgon med mina fina kollegor.

Oliver och Alwa redo för bal nummer 1.

Tack Lena för att du fotade när mamman jobbade. 🙏🏻

Så fina när Johan släppte av dem i Finspång.

Tre år är snart avklarade på gymnasiet för Alwa och nu väntar möjligheterna att välja.

💜Lila💜

När jag kom hem från jobbet satt mamma och Johan på altanen och fikade. Lila blommor hade hon med sig och vi fick ett fint litet samtal i kvällssolen. Skönt att sitta ner och bara prata.

Lila är liksom lilla Wera på något sätt även om hon tyckte att det var coolt med svart.

Hon är för go mamma. En rolig disktrasa att torka rent med gör livet mer lättsamt.

Ett par steg fick det bli på gymmet för jag behövde’t innan kvällsyogan som fokuserades på hamstrings. Det kändes väldans gött för ryggen. Yoga kan jag rekommendera.

Livet rullar på fastän vissa dagar är tyngre och så får det vara.

Tänk gärna på Wera Isakssons sparbössa på barncancerfonden.se