annasiwer - Inga nya minnen

Inga nya minnen

Att hålla fast vid fina gamla minnen när man inte får någon möjlighet att skapa nya är så viktiga, tycker jag. Alla är vi olika och har olika behov, men Wera finns alltid och för all tid nära mig på många vis och så vill jag ha det.

I natt för 8 år sedan drog hon sitt sista tunga andetag i min famn och somnade bort från den där jävla skitsjukdomen. Wera ett av de barn som varje år dör då inte behandlingar och operationer är tillräckliga mot barncancern. Hennes kropp och hela hon som innan var så full av livsglädje och nyfikenhet på vad livet hade att erbjuda. En elak hjärntumör. Här får man svära, även att det inte hjälper känner jag.

Vi minns och har den lilla bit vi kan ha kvar i våra hjärtan av det barn vi aldrig mer får fler minnen tillsammans med eller får se växa upp. Hoppet om att en dag inte barncancer finns kvar, att utrota barncancer, finns starkt inom mig. Det vi och många familjer går/gått igenom, den vanligaste dödsorsaken hos barn mellan 1-14 år, hoppas jag blir ett minne blott snart.

Wera-trädets lila syréner är nästan utslagna.

Lite lila-rosa toner.

I kön hem från jobbet, Strykjärnet nästan helt dolt i all grönska.

Behöver skogen enormt mycket och är tacksam för att vi bor där vi bor.

Kan inte få nog av björkar.

Yxbacken fylld med vackra blommor.

Rosa-lila toner på toppen.

Som en midsommaräng av blommor.

Bråviken i ett vackert kvällssoldis.

Den här sländan flög framför mig på stigen tillbaka hem.

På min promenad innan jobbet i receptionen på Friskis så fick jag en härlig stund i naturen och i skidbacken där alla våra tre barn älskade att vara under uppväxten. Skön promenix som efter backen upp nog allt får räknas till lite träning. Fina minnen att hålla fast vid när jag samtidigt blickar framåt och försöker se på livet med mening och nyfikenhet. Ibland får man jobba hårt med att blicka framåt, men vem har sagt att livet är enkelt?

Skapar nya vägar, nya minnen och med fina minnen i mitt hjärta för all tid.

💜💜💜