Wera-dagen
Namnsdag för Wera idag, ett år sedan deras farfar dog och i natt fick himlen en till fin ängel. Så fort livet kan ryckas undan och det går nog aldrig att förbereda sig för detta, men man kan se till att leva livet levande så mycket man bara orkar.
Tända ljus och kanske ha en blomma tycker jag är fint att ha vid den bild av Wera som aldrig byts ut efter något nytt skolfoto. Det förblir det första och det sista skolfotot av vår vilda Wera.
Istället för en blomma kom det in en slant på Wera Isakssons sparbössa och fyra små lyktor från Majas Cottage som också bidrar till Barncancerfonden. Dessa fyra, en lykta till varje ungdom och en till mannen, körde jag snabbt över med till familjen som drabbats av den stora förlusten och hoppas att lyktorna kan ge lite värme och ljus i deras enormt svåra tid som de nu har och ska jobba sig igenom. En enorm förlust på ett glädjesprudlande liv för en familj och vänner.
Faser som kommer och går, som sveper över en helt överrumplandes och som man får ta in av kanske lite i taget för att orka eller sluka det hela på en gång. Ingenting är rätt eller fel och allas sorgearbete måste få se och te sig olika. Ett riktigt arbete med sorg kan jag av erfarenhet bara säga.
Livet kan verkligen kännas uppochner och ibland får man helt enkelt inte ihop livet och meningen med det. Jag har svårt att ens försöka se mening med sjukdomar som tar liv och tänker inte försöka finna det heller. Taco-kväll för det var namnsdag och tankar till familjens stora förlust.
Var rädda om varandra. Cancer borde utrotas.
#utrotabarncancer måste bli en verklighet.