annasiwer

Tuffa bud kom efter jobbet idag, igen...
Under besöket på Hand- och plastikkirurgen på US Linköping fick jag återigen ett bakslag. Det måste opereras en gång till för de har inte fått bort alla tumörceller av den skiten som växt på min näsa. Precis när kratern mitt i plytet hade börjat läka, jag blir så matt, trött och så irriterad. Det känns som att det har förföljt mig nu i snart två år då det började med malignt melanom på armen med två operationer och sedan ett par frysningar på andra ställen och prover. Helkroppsfotografering skedde och så började jag efter ett tag se förändringar på nästippen. Tyvärr går det inte världssnsbbt att få en operationstid då det inte anses akut, men patientens mående och oro borde väl ändå tas med i vårdplaneringen? Cancerhistorian som familjen genomlidit med farfar, mormor och morfar innan minstingen Wera drabbades av en elakartad hjärntumör som hon ett år senare dog av. Kan det inte finnas en gräddfil även om jag inte vill bli särbehandlad?
Många drabbade känner nog som jag att det vore en lättnad att snabbt kunna få hjälp från sjukvården då det oftast känns olidligt jobbigt att just bara vänta. Vänta på besked och/eller behandling.

Jag skulle ha gått på Qigong bland annat i kväll, men åkte hem och tog mig ut i skogen.

 

 

 

 

 

Skymningen föll när jag höll på med lite yogaövningar vid Herrsjön på min Rigging Coat, Wiktor förevigade och Nowa gick i och upp ur vattnet. Tänk att hon vill bada fastän det är så kallt.

 

Det är verkligen meditativt att få gå runt i denna höstskog med lövklädda stigar som ser ut som att de har blivit strödda med guldmynt och bara andas och vara i nuet.
Jag tänker fortsätta kämpa för jag tänker inte slås ner av negativa saker. Gör om och gör rätt, får jag tänka.

 

Tack bästa Anette och Lotta för att ni lurade ut mig till Krokek även efter arbetsdagens slut. Riktigt lyxigt och precis vad jag behövde efter dagen.
✨Guld!✨

 

 

Sjukdomar är skit, men vänner är guld värda.